Vett & Ettikett

På Värmlands nation förekommer i huvudsak tre olika klädkoder. Dessa är till för att vägleda så att alla deltagande under kvällen känner sig bekväma och kan ha det så trivsamt som möjligt. Gaskdeltagare uppmuntras följa klädkoderna så väl som möjligt och att höra av sig till förste kurator vid frågor.

Herrar: Kavaj med kostymbyxor/chinos i olika färger, skjorta med eller utan slips/fluga. Skor bör vara av finare modell, sneakers undanbedes. Jeans och shorts ska undvikas.

Damer: Finare än vardagsklädsel, vilket kan innebära en enklare klänning, kjol eller byxa med en finare topp/kavaj, eller en byxdress.

Udda kavaj

Tolkas på Värmlands nation som klädkoden mörk kostym

Herrar: Kavaj och kostymbyxa i samma tyg och färg (mörk), med eller utan väst (som får skilja sig i färgen). Slips eller fluga hör till och skjortan är med fördel ljus. Välputsade lågskor hör till.

Damer: Klänning i knälång eller längre modell. Alternativt kjol med elegant topp eller en finare byxdress. Plaggens färg väljs fritt och finare skor hör till.

Kavaj

Herrar: Frack med tillhörande byxor med sidenrevärer och hängslen. Vit frackskjorta med manschettknappar och löstagbara bröstknappar. Vit frackväst med eller utan rygg. Vit fluga. Svarta lackskor eller välputsade svarta lågskor. Vita handskar är frivilligt men inte vanligt. Frackband kan bäras snett över bröstet uppifrån höger, ner till vänster. Nationens band sätts högst upp, sedan officiellt tilldelade vännationers band och lägst ett mer informellt band. Nålar kan bäras på frackens slag. Ordnar och medaljer bärs på vänster bröst. Vit näsduk kan bäras i avsaknad av medaljer och ordnar.

Damer: Elegant långklänning av fint tyg i valfri färg och mönster som går ner till golvet, eller minst anklarna. Axlarna behöver inte täckas, men ”slits” undanbedes. Klänningen kan ha urringning och ryggen får vara öppen. Vita eller färgade handskar kan bäras till klänning med kort eller ingen ärm. Festskor och kuvertväska tillhör och frisyren är fri. Frackband bärs i rosetter med nålar på vänster bröst tillsammans med ordnar och medaljer, alternativt fästs i ett långt nationsband som går över axeln.

För klädkoden gäller även att civil mässdräkt (alltså inte daglig dräkt) och folkdräkt får bäras som alternativ.

Högtidsdräkt

Allmänt:

Syftet med etikettsreglerna är att underlätta den sociala samvaron. Om man vet hur man förväntas bete sig, kan man slappna av och njuta av festen. Reglerna är inte till för att skapa vånda hos den som inte behärskar dem till fullo och inte heller för att ge självutnämnda experter skäl att anmärka på andra gästers uppträdande. Sådant passar inte det värmländska kynnet. Den som inte ids läsa och memorera det här kapitlet kommer att stå sig utmärkt väl på lite vanlig hänsyn och artighet.

 Tid:

Starttid för middagar och gasker anges vanligtvis med dubbel kvart, t. ex. 18dk. Det betyder att man har en dubbel kvart på sig, alltså halvtimmen från 18.00 till 18.30, att anlända, hänga av sig eventuella ytterplagg, smaka på fördrinken och att mingla. Klockan 18.30 ska man vara beredd att sätta sig till bords. Genom att komma i tid lägger man grunden för en fortsatt lyckad kväll!

Placering:

Var man ska sitta någonstans framgår av en bordsplaceringsplan som brukar ställas upp i anslutning till fördrinksserveringen. Det är en god idé att tidigt leta rätt på var man ska sitta och kanske också vilka personer man kommer att ha omkring sig.

Dukningen:

Vid de tillfällen det är dukat med mer än en uppsättning bestick, börjar man med de yttre. På ärtmiddagar läggs, i enlighet med uråldrig hävd, gaffeln till höger om tallriken och kniven till vänster. Glasen används i den ordning de står med början högerifrån. Servetten lägger man i knät så snart man satt sig.

Sånger och skålar:

Sånganföraren leder middagens deltagare i munter sång. Föreslå gärna dina favoritvisor, men låt sånganföraren ta upp dem. Köp sångboken, och ta med den!

Förste kurator är värd vid nationstillställningar och hälsar välkommen. Därefter är skålandet fritt. Traditionellt börjar en bordsvänster (bordsherre) skåla med sin bordshöger (bordsdam), därefter personen till vänster, sedan personen mittemot. Sedan dricker man. Ett glas snaps bör räcka till minst tre sånger, så drick inte allt på samma gång. Efter man druckit skålar man igen, fast i bakvänd ordning. Har man gjort rätt bör en bordsvänster sluta med att skåla med sin bordshöger. Det är endast under sista versen av “O gamla klang och jubeltid” som glasen klingas i varandra.

Förhållningsregler

Tal och uppträdanden:

Det är bestämt i förväg vilka som håller tal och när talen hålls. Detsamma gäller eventuell underhållning i form av uppträdanden. För att inte sittningarna skall bli för långa, brukar man inte uppmuntra ”spontana” talhållare. God ton föranstaltar att man inte slamrar med bestick eller småpratar vid bordet när någon håller tal.

Springande:

Naturligtvis händer det att man måste gå ifrån ibland, men man behöver inte göra det stup i kvarten bara för att skvallra, röka eller smygsupa. Om, när man kommer tillbaka, någon skulle hålla tal, uppträda eller sånganföraren tagit upp en sång, får man snällt vänta tills det är klart.

När middagen är slut:

På nationsmiddagar avslutas sittningen i regel med de båda sångerna ”O gamla klang och jubeltid” och ”Värmlandsvisan”. Den som besöker andra universitetsorter märker snart att ”O gamla klang” är förknippad med vissa seder och lokal färgning. I Uppsala sjungs inga extra ”rum”. Under den tredje versen reser man sig upp och sjunger vid sin egen fakultet. Filosofer i det här sammanhanget är alla som inte är jurister, teologer och medicinare. Man dunkar i bordet endast på ”kärnan” i fjärde versen, alltså inte under någon annan del av sången. Under sista versen står man på stolarna. När man stigit ned igen får man inte sätta sig eftersom Värmlandsvisan följer omedelbart. Efter Värmlandsvisan tågar först gästerna vid honnörsbordet ut. Därefter gästerna vid tungorna, med början av bordet närmast dörren.

Marskalkar:

Under nationsmiddagar är marskalkar en vanlig syn. Dessa är klädda i akademisk högtidsdräkt, det vill säga klädkod frack, fast antingen med svart väst i stället för vit (för herrar) eller svart klänning (för damer), samt studentmössa och vita handskar. De är alltid försedda med ett marskalksband hängandes diagonalt över kroppen och blandas därmed inte ihop med fanbärare som är av liknande klädsel. Marskalkarnas uppgift är att hålla god ordning under middagen och se till att gäster inte missar tal, sång eller annan underhållning. Om en marskalk råder dig slå dig ned igen, är det med stor sannolikhet så att personalen är på väg ut för att servera dig, eller för att det snart kommer underhållning.